Johan Jönson tilldelas 2022 års Lars Ahlin stipendium för sin
förmåga att gestalta hela livet, ut till dess existentiella
gränssituationer. Med en "ahlinsk" livsaptit lyfter Johan Jönsson
ofta fram det groteska i den mänskliga tillvaron men också det
vackra och kan i sin poesi sägas följa Ahlins uppmaning att sjunga
för de dömda.
Stipendiet delas ut onsdag 13 april klockan 18:00 i
Kulturmagasinet i Sundsvall.
Lars Ahlin-stipendiet inrättades av Sundsvalls kulturnämnd 1991 och balanserar mellan att vara stipendium och pris. Pengabeloppet är på 50 000 kronor och dessutom ingår en plakett utformad av Ulf Linde.
Stipendiet delas ut till författare vilkas verk har frändskap med Lars Ahlins diktning eller till författare med klar anknytning till Sundsvalls-området. Stipendiet kan även delas ut som stöd till forskning om Lars Ahlins liv och diktning. Lars Ahlin-stipendiet har delats ut vartannat år sedan 1992. Stipendienämnd är Sundsvalls kultur- och fritidsnämnd. Juryn, som bereder nämndens beslut, består av två representanter för Sundsvalls stadsbibliotek och två representanter för Lars Ahlin-sällskapet.
Texten på plaketten är "SIMVL IVSTVS ET PECCATOR" (på latin skrivs texten versalt) vilket utläses: "Siʹmul juʹstus et peccaʹtor" och betyder "samtidigt rättfärdig och syndare". En devis Lars Ahlin personligen återkom till, men som inte ordagrant återfinns i hans böcker, men väl förklaras redan i debutboken Tåbb med manifestet (1943), då Staffan Hyrell avslutar sin långa "föreläsning" för Tåbb med att berätta om Luther. Den paradoxala formuleringen anknyter också till Ahlins återkommande beskrivning av humorn som livshållning: förmågan att "leva med två tyngdpunkter" (Fromma mord).
Ahlin intresserade sig redan under de första åren i Stockholm för Martin Luther och lånade devisen från denne. I religiös/kristen kontext uttrycker den reformationens innersta ärende: Hur en människa kan stå rättfärdig inför Gud, trots att hon är en syndare. Enligt Luther blir människan rättfärdig av nåd genom att tro; inte genom gärningar, utan genom den relation som människan upprättar med Kristus genom tron, att tro på honom som frälsare. Rättfärdig blir hon genom Kristus allena, men i sig själv förblir hon syndare, alltid i behov av syndernas förlåtelse. Relationen gör det omöjliga möjligt: den som tror på Kristus är samtidigt syndare och rättfärdig, en rättfärdig-gjord syndare.
Luthers teologi sådan han formulerade den 1517 innehåller drag av den tanketradition som sätter individen och hennes frihet i centrum; det som påbörjats 250 år tidigare och 270 år senare förtydligades och breddades under upplysningen. Per Svensson har beskrivit det i sin bok Frihet, jämlikhet, reformation! 500 år med Luther (Weyler 2016).
Reformationen öppnade för ett samhälle präglat av tolerans och religiös mångfald. Tyngdpunkten vad gäller religiös tro försköts från det kollektiva till det individuella. Det centrala skulle vara varje människas personliga relation till Gud. Onekligen en tanketradition som med tiden alltmer och gärna betonar det individuella ansvaret. Att vara dömd till frihet - som Jean Paul Sartre påstod gälllde för människa - är att försöka axla sitt eget ansvar, åtminstone för sitt eget handlande; måhända också för att vara "rättfärdig", vilket kan betyda gudfruktig, from, syndfri; god, moralisk, renhjärtad, rättskaffens, rättvis, rättrådig, korrekt.
Svante Junker, sekreterare i Lars Ahlinsällskapet, 2018-06-01
Källor:
Gunnel Ahlin: Lars Ahlin växer upp (2001), sidorna 278 och
300.
Lars Ahlin: Tåbb med manifestet (1943), kap. 4, 5 sidor
innan kap. 5.
Artiklar om "Simul justus et peccator" hos Wikipedia och NE.
Artikeln "Martin Luther", hos NE, av Carl Axel Aurelius.
Martin Luthers Lilla katekesen (2011), översatt och
kommenterad av Carl Axel Aurelius och Margareta Brandby-Cöster.
Svenska kyrkan/Elisabeth Gerle: "Människan är både tiggare och
furstlig"
(https://www.svenskakyrkan.se/reformationsaret/manniskan-ar-bade-tiggare-och-furstlig)
Per Svensson: Frihet, jämlikhet, reformation! 500 år med
Luther (Weyler 2016)