Idén till en litterär promenad i Lars Ahlins fotspår uppstod runt 1997 bland personer knutna till Sundsvalls litterära sällskap och Medelpadsakademin. Den framfördes till Sundsvalls museum och Kulturnämnden som beslutade förverkliga idén. Fjorton emaljerade skyltar med textutdrag ur Lars Ahlins romaner - valda för att spegla Ahlins författarskap och för sin anknytning till en viss plats - stod färdiga för invigning i oktober 1999.
Från och med maj 2010 kan man också vandra promenaden virtuellt på Internet. Klicka på bilden till höger så kan du börja vandringen.
av Sören Westin
När Sundsvall brann 1888 förstördes hela stadskärnan söder om Selångersån. Under en följd av år byggdes så den s k stenstan upp som med sina stora stenhus, ofta pampiga och rikt utsmyckade, är unik i svensk stadsmiljö. På Norrmalm, Södermalm, Stadsmon (senare Skönsmon) och Östermalm fanns den gamla träkåksbebyggelsen kvar.
Eftersom staden var centrum i landets största skogsindustridistrikt och var handels- och nöjescentrum för detta så expanderade staden kraftigt under dessa år. Inflyttningen från övriga Norrland men även från t ex Värmland var stor. Sundsvall var även en av landets större sjöfartsstäder.
Medan träpatronerna och de rikare köpmännen festade på Knaust var folklivet ute på stan livligt. Där syntes bl a arbetare, hantverkare, handelsanställda, tjänstefolk, gatuförsäljare, torgmadamer, sjömän och diverse vinddrivna existenser. Det var gott om ölcaféer, t ex Gambrinushallen och Runan. Till brukslängorna i Kubikenborg (söderut) och Skönvik (norrut) gick spårvagnslinjer från Esplanaden.
Södermalm (tidigare Stenhammaren) på sluttningarna mot Södra stadsberget var till stor del befolkat av stadens fattigaste invånare - fler utkantsmänniskor ju högre upp i backarna man kom. Men även på stenstans bakgårdar bodde det en hel del småfolk nära sina arbetsplatser.
I staden fanns också ett brett spektrum av aktiva folkrörelser för fackliga-, frireligiösa- och nykterhetsfrågor engagerande många människor - betydligt fler än i våra dagar. Ett utslag av den klasskamp som pågick var den renhållningsarbetarstrejk som varade i 19 månader 1924-25.
Örjan Torell har skrivit två artiklar om Lars Ahlin och Sundsvall, "Sundsvall som livsmodell", Sundsvallstidningen 2001-04-29 (word-dokument) och "Öbacka var först. 'Vår stad' och verkligheten", Sundsvallstidningen 2002-01-27 (word-dokument).